Jag har pratat med Göteborg-Tina idag. Det var sol ute och allt, och eftersom jag vaknade vid nio så hade jag inget bättre för mig än att ringa och lyssna på henne. Igår var hon i Halmstad, och jag såg henne. Så jävla vacker. Som vanligt har hon sitt naturligt röda (blondröda du vet) hår, lite charmlockigt, med en lagom tjock lugg och jättesnygga kindben. Tunna axelband till en cocktailklänning, helsvart med vit spets under. Åh gift dig med mig!!!

Hursomhelst så är det det enda viktiga som hänt mig som jag med säkerhet kan återge just nu. Ont i hela kroppen har jag, och ska alldeles strax gå och lägga mig. Underbart.

Jag är helt slö nu eller. Inte så bakis som jag trodde att jag skulle bli när all konsumtion ägde rum. Ja jävlar alltså.

Det var såhär.

Jag kom hem till Kenta vid... halv sju? Det första man hör är "det står öl i kylen!", gött tänkte jag och svepte ett par, tre fyra fem på en timme eller något sånt. Lite senare kom kommentaren "vilka vill ha en shot av den gröna häxan?", och jag som inte käkat på hela dagen viftade glatt med armen och stirrade i fascination på detta lysande tingest. "Jag har aldrig sett en tjej svepa en absinth så lätt som Tina!" En av de andra som var där spydde i soffan, så vi vände på kudden. Innovativt!

Mitt i alltihop så reser sig Kenta och säger att han behöver låna mig, "för mina tjänster" och jag blev lite orolig, men det visade sig att han behövde hjälp med att smörja in sin rygg, sina knäveck och knän med voltarensalva. Så det höll jag på med i 45 minuter typ, sen lommade jag ut till resten av människorna som tittade misstänksamt på mig.

I köket hittade jag stroh rom, som sköljdes ner med öl, en klassiker. Någon som jag aldrig träffat följer konstant efter mig och frågar vem jag är, sådär filosofiskt, och han var helt sjukt full. Kim. Han har gett mig rabies.

När han blev för påfrestande så gick jag ut på balkongen för att ringa Isabell, och rätt som det var så dök hon upp hos Kenta, och jag krängde på henne lite sprit så att hon... fick in knycket. Uppenbarligen hade jag överdrivit dess effekter med uttryck som "ansiktet trillar av" osv, men riktigt så är det ju inte. Isabell jämförde det med Listerine munskölj. Kanske, om man svalt det.

Efter att ha blivit biten som in i helvete i armen av den här Kim som behövde få ut sina aggressioner så var jag ganska utmattad, och när Kenta och de andra drog in till stan så gick jag och la mig och sov ett tag, innan Isabell manipulerade mig till att gå hem.

En halvtimme vinglande senare så var jag hemma, och somnade så jävla gott eller! Mmmm m! En mycket trevlig kväll för min del.

Jag kände att alla har behovet av att veta hur mycket sprit jag dricker när jag väl dricker. Det är ju jätteintressant...!

Han kommer nog att dö i det också förresten. Det är nog en viktig faktor, att min mammas ena bror förmodligen kommer att dö, av cancer i lymfkörtlarna. Det är fan världens sämsta timing och jag gillar inte cancer när det är fel timing.

Förresten så finns det en chans att jag får anhörigbidrag för att jag är snäll och handlar åt mormor och låter henne bossa runt mig. Kanske blir lite extra pengar i månaden då, och det är alltid trevligt.

Så nu har jag problem både med hanteringen av förhoppningarna och förnekelsen och bedrövelsen. Äventyrligt. Hur gör man?

Min morbror (den sämre av de två jag har) har fått cancer i lymfkörtlarna.
Stämningen blir så jävla mycket bättre här nu.

Jag går inte på studentfester. Jag gör inte det. Idag när jag stod i kön för att fixa mig ett studentleg. så insåg jag att de trettio fnittrande unga brudarna som stod framför mig skulle på kändistemafesten som äger rum snart. Just då slog det mig. Jag ska aldrig gå på mesiga studentfester. När det börjar arta sig och man får med sig killpolarna så kanske, kanske. Eller förmodligen. Spriten är för dyr. När jag blir rik och blond så ska jag studentfesta skiten ur mig.

Hursomhelst.

Idag har jag haft bild hela dagen, och jag har bara producerat en vettig bild. En man i kostym som ser allmänt likgiltig ut, 2000-talsmannen. Impotent, inkompetent, konservativ, utbränd, lögnare. Det är 2000-talsmannen i mina ögon, går hem och knullar sin uppblåsbara fru i källaren.

Äckel.

Jag ska äta lite nu tror jag.

Today.

Today I made Joe.

Stick a bunch of music in your music playing device of choice, bang on shuffle, and then simply add "In my pants" to the titles of the first 10 or so tracks to play. No cheating either! So here goes...

1. KoRn - Got the life in my pants.
Humor.


2. Depeche Mode - Everything counts in my pants.
Humor.

3. Joe Tex - I gotcha in my pants.
Humor.

4. Devendra Banhart - Owl eyes in my pants.
"I could swear it was watching me!"

5. Nine Inch Nails - I do not want this in my pants.
Humor.

6. David & the Citizens - Something, not sunlight in my pants.
Humor.

7. The Beatles - Come together in my pants.
Humor.

8. Turbonegro - U had it coming in my pants.
Humor.

9. Hocico - Wounds in my pants.
Humor.

10. Tool - The pot in my pants.
Humor.

Gny.

Ska jag flytta nu igen? Uppenbarligen. Det är alltid så, att precis när man rotat sig lite, lite, när man börjat tro att "det här är hemma" och att det är en bra plats att återvända till när man varit borta, eller vila på när man är trött eller lita på när man är sårbar. Alltid ska den skymten av förtroende ryckas bort i samband med skrik och bråk och tjafs.

Jag blir så ledsen, för jag hoppades verkligen på att få stanna här tills... tills det var dags att flytta själv för första gången på riktigt, och slippa bära andras möbler och andras saker. Att göra ett eget hem på ett annat håll.

Tyvärr är inte nästkommande flytt den flytten.

Fruktansvärt ledsen.
Fruktansvärd jargong.
Hem?